LiberLeo

Idag har varit en trevlig dag. Maria, latinläraren, tyckte att vi borde fira mitt stipendium med tårta och pompa och ståt, så idag efter latinlektionen kom bl.a. rektor Per, Maja och Lisbeth till salen där vi åt tårta och hade det trevligt. Maria hade köpt inte mindre än tre tårtor; en gräddtårta, en frukttårta och en cheescakes-tårta! Vi hade lite mer än vi behövde så jag bjöd in Micki och Pontus också. Jag fick blommor, vi åt tårta och samtalade om språk! Jag fick också göra något som jag alltid velat men aldrig gjort; nämligen utbringa Hans Majestäts skål! Och eftersom det är kutym att utbringa Frånvarande vänners skål så gjorde jag det också. Per berättade historier från när han (säkert minst 40 år tidigare) hade studerat latin i precis samma sal som vi satt i och A(r)neby diskuterades flitigt! Det var mycket trevligt och uppskattat (i alla fall av mig) så jag tackar så mycket och ser, om möjligt, ännu mer fram emot veckan i Grekland!

Högskoleverkets broschyr finns översatt till ett antal språk; bl.a. lätt svenska och somaliska. Däremot inte italienska eller tyska. De har också tre olika dialekter av samiska och inte mindre än fyra olika dialekter av romani.

Humor.
https://www.studera.nu/studera/1224.html

Här kan man beställa ett gratis exemplar av filmen Finding Faith in Christ. Den är faktiskt väldigt bra och det bästa av allt är att man kan välja en massa språk. Hur kul är det inte att höra Jesus prata japanska eller spanska liksom? Vi satt och roade oss med det i Mullsjö häromkvällen. Förvisso har jag en distinkt känsla av att det bara var jag och Linn som tyckte det var kul, men ändå! Dessutom passar det ju bra såhär i påsktider när vi skall minnas Jesus lidande på korset etc. Sì, quiero!

För övrigt börjar skolan imorgon och jag har inte gjort någon av de skolastiska uppgifter (läxor) jag borde ha gjort. Därför får denna dag tillägnas åt det, men det ska nog bli klart. Underbart att vädret äntligen har förstått att Italien äger. Nu är det inte lång tid i skolan och innan studenten blir det en vecka i Grekland med ägiga personer. Audaces Fortuna iuvat.

Prospera Pascha sit!

Då och då hittar man notiser om sig själv på internet. Det är lite roligt faktiskt.
Här har någon skrivit om mig i en kommentar efter artikeln. Kul att bli omnämnd som någon form av auktoritet, det är ju ett retoriskt knep...

Nu är det sista dagen innan projektarbetet ska lämnas in och jag är hemma och ska skriva klart; jag har en del av själva arbetet kvar och sedan projektrapporten. Men det ska nog gå vägen. Det kommer att bli väldigt skönt när det är över.

Igår var jag med den förra elevstyrelsen på O'Learys och åt avslutningsmiddag. Vi såg på ishockeymatchen. Det var roligt när alla på hela restaurangen typ exploderade när HV gjorde mål. Själv är jag inte så intresserad.

På bara en dag har mina planer för hösten slagits över ända, och jag har ingen aning om vad jag skall läsa. Min latinlärare sade att man inte alls ska läsa pedagogik om man vill bli lärare, utan något som heter allmänt utbildningsområde. Detta finns dock inte i fristående kurser och måste alltså läsas under tre terminer, vilket ju inte går eftersom jag åker till Paris i februari. Den andra kursen som jag tänkt läsa, Antikens kultur och samhällsliv, går tydligen inte bara på höstterminen som jag trodde utan också på vårterminen 2010, alltså går det ju inte heller. Då har jag kvar en keltisk orienteringskurs på 7,5 hp. Men jag måste ju läsa 30 för att få pengar, så jag får se hur jag gör, måhända läser jag en italienskakurs på distans om inget roligare kommer upp.

Men nu måste jag fortstätta skriva!

Bonne chance!

Jag var i kyrkan i Gränna för några dagar sedan för att min syster sjunger i kör. Där upptäckte jag till min stora fasa att den nya (kvinnliga!) prästen bad den nya versionen av Fader vår, eller bör jag säga Vår fader? Hur som helst är detta en styggelse, precis som den nya bibelöversättningen. De har plockat bort alla konjunktiver och allt möjligt dumt så att det låter förfärligt.

För övrigt går livet sin stadiga väg framåt, jag har lite smått panik över projektarbetet, har skrivit knappt hälften och det skall lämnas in om en vecka och en dag, så jag måste jobba en massa idag. Jag är hemma och är sjuk idag, men jag tror jag ska gå till skolan imorgon.

Min ansökan till Atenstipendiet är nu inskickad med några väldigt vänliga ord av min latinlärare! Det vore roligt om jag finge åka dit. Appropå resor ser det ut som om mina planer på att åka till Alicante på påsklovet grusar sig; priserna har stigit. Synd, men då sparar man ju pengarna till i sommar istället. Förhoppningsvis får man något jobb också. Nu ska jag strax söka in på kurser till hösten!

Valete.

Igår hade jag en insändare i Jönköping NU, både i papperstidningen och på webben.
I papperstidningen har de dock censurerat den, det som är i fetstilt här under finns inte med i den.

"Häromdagen såg jag på programmet Debatt på ettan, det handlade om huruvida antisemitismen breder ut sig i den svenska vänsterrörelsen. Det visade sig bli en oerhört inflammerad och konstig diskussion, där förvrängda känsloargument helt tog över debatten. Det här tror jag i stor utsträckning speglar den svenska debatten idag; istället för att diskutera sakfrågan förvandlas debatten till absurda pseudodiskussioner om enskilda debattörer och deras hederlighet. Dessa saker är egentligen fullkomligt irrelevanta och tar fokus från den egentliga frågan. Den egentliga frågan handlar om Israels angrepp på Gaza och Hamas angrepp på Israel. Den handlar om israeliska check points och om Hamas raketer. Om världssamfundets uppenbara ovilja att göra något åt saken. Dessa är saker som måste diskuteras, som är absolut nödvändiga att diskutera. Övergreppen från båda sidor som dagligen sker i regionen måste få ett slut, och för att detta skall ske behövs påtryckningar från såväl världssamfund som EU och USA.

Dessa pseudodiskussioner saboterar inte bara möjligheterna till en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten; de är också tydliga indikatorer på vilket politiskt klimat som råder i Sverige idag. Att saker och ting kan diskuteras på ett sansat och korrekt sätt är vitalt för varje samhälle som kallar sig demokratiskt. Våldsamma upplopp och slagord som på senare år eskalerat från främst vänsterkanten är tecken på en yttrandefrihet och ett tillåtande samhällsklimat stadda i dekadens. Kommunstyrelsen i Malmös ingrepp på en tennismatch är det senaste i dessa rader av allvarliga angrepp på den svenska demokratin och yttrandefriheten. Att en politisk och offentlig instans gör sådana ingrepp gör det hela på sätt och vis allvarligare och mer skrämmande än Osynliga Partiets angrepp på Centerpartiet under valet 2006.

Vi måste få ett slut på inskränkta debatter och onödiga pseudodiskussioner i det svenska samhället. Vi måste ha ett samhälle där åsikter kan stötas och blötas i ett tillåtande och förnuftigt debattklimat. Vi måste diskutera sakfrågan och inte irrelevanta bisaker. För Israels och Palestinas skull. För den svenska demokratin och yttrandefrihetens skull."

Jag vet inte om folk vet det, men jag har sedan ett år tillbaka tillsammans med Per Brahegymnasiets gymnasiechef hjälpt till att försvara skolan mot föräldrarföreningens ordförande som i skrivelser till gymnasienämden och insändare till tidningen menar att "missförhållanden råder på Per Brahegymnasiet." Nu har han, som jag måste anta att det är, anmält skolan till Statens Skolinspektion, enligt Jönköping NU.

Efter att hans insändare publicerats och skapat rubriker i JP skrev jag, på elevrådsstyrelsens uppdrag, en insändare till JP som besvarade hans kritik av skolan och av JP fick den kanske smått överdrivna titeln "PB en av rikets bästa skolor". Efter det blev jag ombedd att vara med på ett möte med föräldraföreningen styrelse där jag blev mer eller mindre korsförhörd av nämnde ordförande som försökte få det till att jag skrivit insändaren på order från Gun-Ann, vilket det ju självklart inte var. Senare var jag tillsammans med skolans ledning och lärarkår med och undertecknade en insändare där vi visade på vilka punkter kritiken är felaktig. Jag har också satt mig in i de skrivelser o.dyl. som den här personen har skickat till gymnasienämden.

Nu tar han då återigen upp samma saker igen, denna gång i sin anmälan till till Statens Skolinspektion. Låt mig då bemöta den kritik och de argument som förts fram.

Personen menar att "missförhållanden råder på skolan". Mycket mer än så har detta inte preciserats, men personen har i bl.a. sina skrivelser menat att det inte råder ett tillåtande klimat på skolan etc. Samtliga undersökningar som gjorts, bl.a. SKOP-undersökningen som görs varje år visar att PB ligger högst upp bland länets skolor i rankningarna och även högt upp i hela landet om man jämför med skolor av samma storlek. Skolverkets inspektion av skolan resulterade i ett uttalande om att man nästan ingen annanstans i hela landet hade sett en skola där den ömsesidiga respekt mellan både elever och lärare som råder på PB råder. Resultatsmässigt ligger också skolan långt över snittet, rent betygsmässigt alltså. Kritik har också riktats mot lärarna på skolan. PB har den största andelen behöriga lärare av alla skolor i länet och skolverkets och mina egna erfarenheter är att elevinflytande fungerar bra.

Vidare menar personen att skolans ledning är ovillig att tala om problemen och inte gör något åt påstådda missförhållanden. Detta vet jag personligen inte är sant, eftersom jag tillsammans med skolans ledning för dialog med både föräldraförening och mellan elevråd och skolans ledning. Gun-Ann har bl.a. medverkat på ett av elevrådets stormöten där hon frågades ut av eleverna. Under året har också ett intensivt utvärderings- och förbättringsarbete som har gett tydliga och positiva resultat pågått. Om allt detta finns att läsa i Per Brahegymnasiets kvalitetsredovisning.

Sedan tycker jag att hela konceptet med en föräldraförening som ska lägga sig i allting på en gymnasieskola där eleverna nästan är myndiga är ganska befängt. Personer i 16-18-årsåldern är mogna nog att föra sin egen talan och det behövs därför ingen föräldraförening att dadda med. Men föreningsfrihet råder och om dessa föräldrar vill ha en förening så för de väl det. Men att på något sätt försöka påstå att skolans gymnasiechef skulle vara bunden av föreningens stadgar är ju inget annat än befängt.

Det må vara brukligt att ursäkta sig när man inte skrivit på ett tag, men det gör inte jag. Det har helt enkelt inte fallit sig så att jag skrivit på länge.

Vad pågår sålunda i mitt liv? Efter Paris är jag nu tillbaka i den grå vardagen. Den grå vardagen har dock stundom sina silverne ögonblick, vilka skänker mening åt resten. Jag försöker sköta skolan och allt den kräver. Projektarbetet är inte roligt, jag satsar inte på MVG, jag orkar inte. Jag måste jämt och ständigt arbeta med det, men jag är säker på att det kommer att bli klart i tid. I övrigt i skolan är jag, precis som alla andra, i detta nu tämligen överhopad. Sex uppsatser och ett antal prov skall vara avklarade innan påsklovet, däribland projektarbetet. Men sedan tror jag att att kommer lugna ned sig och bli soft, som jag inte skulle ha uttryckt det.

Appropå påsklovet har jag en ny dröm; att resa till Påskön. Det får nog bli någon gång i framtiden när både liv och ekonomi stabiliserats. Jag vill ändå resa någonstans på påsklovet, så om någon skulle ha lust att åka någonstans med mig så är det bara att hojta till.

Jag har umgåtts en del med olika människor på lovet, jag har varit på enstaka fester o.s.v., vilket ju oftast är roligt. Särskilt glad är jag över att jag fått tillbringa så pass mycket tid ihop med min allra bästa vän. Gratias ago. Mamma har fyllt 50 (deus meus!) och vi har firat henne. Smörgåstårta. Gott.

Jag har skrivit en ansökan till ett stipendium för att åka till Aten. Det vore verkligen kul att få åka dit, jag har ju läst så mycket om Grekland och dess antika kultur, men faktiskt aldrig varit där. Annars ser det på språkfronten ljust ut, jag har börjat lära mig lettiska och swahili på egen hand, och det är såklart spännande. Troligen skall jag i höst åka till Kenya med familjen, och där talar de ju till stor del swahili! Hakuna matata är swahili.

Jag ska troligen i höst läsa Pedagogik vid högskolan i Jönköping, Antikens kultur och samhällsliv på distans vid Göteborgs Universitet samt Italienska på distans vid Umeå Universitet. För att ha något att göra. Planen att nästa vår åka till Paris för att läsa franska vid La Sorbonne kvarstår.

Spero omnia vobiscum bona esse.

- Är hon död!?
- Ja...
- Ah, det är livet...
- Nej, Pablo, det är döden...

Nu är alltså H.K.H Kronprinsessan förlovad. Med Daniel Westling. Samtidigt som det är en glad dag för Sverige gnager detta i medvetandet.

Helst skulle jag vilja skriva det här inlägget på franska, men då de flesta inte förstår då får det bli svenska istället. Jag ska dock skriva en novell om resan på franska, så om någon absolut vill läsa om den på franska finns möjligheten!

Nu är jag alltså sedan några dagar tillbaka hemma från Paris. Jag och Ebba åkte dit i måndags och kom hem i torsdags. Vi tog en massa bilder, och en del finns på bilddagboken och facebook om någon är intresserad.

I måndags anlände vi till flygplatsen Beauvais som ligger typ 8 mil utanför Paris. Vi tog därifrån en flygbuss in till Paris och sedan hittade vi en tunnelbana som tog oss till Montmartre och vår station Jules Joffrin. Därifrån var det inte långt till hotellet och med hjälp av en fransk gubbe hittade vi ganska snabbt dit. Vi checkade in i vad som jag tycker var ett ganska fint rum med fräsch badrum och sedan gav vi oss ut på stan igen för att hitta något att äta. Vi hittade en fransk livsmedelsaffär som var ägig. De sålde bl.a. crêpes (pannkakor) i färdiga förpackningar som vi tänkte köpa med oss till Christer! De hade också torkade fiskar som låg lösa utan förpackning eller något; lite småäckligt sådär. Det slutade med att vi köpte en flaska vin, en flaska champagne, en baguette, en burk nutella, bakelser till efterrätt och chips och nötter. Sedan gick vi till Pizza Hut som ingen av oss varit på förut och köpte pizza. Vi tog med oss allt till hotellrummet och käkade där. Det var gott, även om Ebba åt upp typ hela baguetten!

På tisdagen var det lite jobbigt att stiga upp, men när vi gjort det och gjort oss iordning tog vi oss till centrum i Montmartre och kyrkan Sacré Cœur. Den var fin och man hade en bra utsikt över staden därifrån. Vi hittade en liten italiensk restaurang där vi åt tonfiskmackor, mums! Ägarna var från Neapel så de snackade en hemskt skum dialekt, men det var kul i alla fall! Sedan sprang vi runt och letade efter ett café för att äta efterrätt. När vi slutligen hittade ett visade det sig vara typ det sämsta i hela Paris! Först beställde vi in kaffe och te. Ebbas kaffe verkade gott, men jag fick typ det billigate teet som finns, en påse med yellow label-te. Sedan beställde vi in två "tartines" som Ebba trodde var små tårtbitar. Dock visade det sig vara varsin halv baguette med smör på. Inte gott, även om Ebba åt upp hela sin. Usch. Hur som helst skulle vi skriva våra vykort där och jag tänkte skriva mademoiselle (fröken) på Mikaelas adress. Dock visste jag inte förkortningen för det så jag frågade kyparen på franska. På något sätt missförstod han mig fatalt och började ge mig väganvisningar till, om jag förstod rätt, någon som gjorde graveringar i sten. Helskumt. Men vi hade trevligt i alla fall! Sedan när kvällningen kom tog vi oss ned till Eiffeltornet som precis när vi kom lystes upp av en massa blinkande lampor, det var häftigt att se! Vi åkte inte upp, för det var så pass sent och mörkt så det kändes inte värt det, men det får bli nästa gång. Jag ska ju ändå bo i Paris i typ tre månader nästa år, så lite bör jag ju hinna med! På kvällen gick vi till en restaurang och åt gott! Vi köpte sedan ytterligare en flaska champagne för endast €1,60 och jordgubbar. Sedan åt vi allt på kvällen med nutella och spelade alfapet. Kul!

På onsdagen var det dags för centrum och allt. Vi åkte till Triumfbågen och gick därifrån ned längs Avenue des Champs-Elyssées. Där hittade vi trevliga små butiker, bl.a. en kryddbutik där Ebba köpte peppar och jag lakritsrötter. Vi hittade också en musikaffär och jag köpte Emily Loizeaus nya skiva samt Viva la Vida! Självklart satte vi oss efter ett tag på ett fik och åt croissants! Vi tog sedan tunnelbanan till än la Cité som ligger mitt i la Seine, floden, och promerade till Notre Dame, typ den mest berömda kyrkan efter S:t Peterskyrkan i Rom. Den var mycket vacker och vi fick turen att åhöra en vesper, kvällsgustjänst, med mycket vacker sång! Det var fint. Efter Notre Dame började det skymma och vi tog oss till muséet Louvren som har öppet sent på onsdagar. Där fick jag så se Mona Lisa, la Gioconda, på riktigt. Det var roligt! Vi såg också en massa andra berömda italienska målningar av Botticelli, Bernini etc. Och statyn Vénus de Milo! Det var roligt att fransmännen erkänner att Mona Lisa är en italiensk målning! När vi var klara på Louvren var det ganska sent och vi hittade återigen en restaurang för vår sista kväll i Paris, för den här gången! Jag åt entrecôte och Ebba åt en gratäng. Vi drack rödvin till och det var gott! Sedan beställde vi in efterrätten; tarte aux pommes (äppelkaka) och det var också gott. Det roliga var att Ebba fick två bitar och jag bara en, helskumt. Jag hade dock inte orkat mer än en, men Ebba smällde i sig båda!

På torsdagen var det så dags för hemfärd och vi steg upp tidigt, checkade ut och gick ut på stan. Vi stannade till vid ett bageri och köpte färska franska croissants och en baguette som vi sedan festade på på planet. Sedan lyckades vi ta oss tillbaka till flygplatsen och hinna med planet också! På flygplatsen köpte jag en Calvin Klein-parfym för typ €50. Så totalt icke-mig. Men roligt i alla fall. Och den luktar gott (Ebba valde)! Sedan tog vi planet och hade trevligt därpå med mycket prat och fikande. När vi landade i Skavsta väntade mamma där och skjutsade oss hem. Jag har haft det jättebra i Paris med Ebba och skulle gärna göra det igen! Det var skönt att få komma bort lite.

Ebba est venue chez moi aujourd'hui, nous avons dîné ensemble, avec ma famille. Elle a tout preparé, nous avons mangé de la lasagne qu'elle a faite. Ça a été très bon! Maintenant il y manquent seulement deux jours au voyage, et je suis vraiment impatient! Ça sera si bien! Bientôt.