Kungliga förtjänstordnar
Behovet av att uppmärksamma personer som gjort viktiga saker har genom alltid varit ett naturligt inslag i alla samhällen. Ett av de äldsta sätten att göra detta är att personen ifråga tilldelas en orden. Det svenska ordensväsendet är en gammal och anrik tradition och de svenska ordnarna har ett stort internationellt anseende. År 1975 satte riksdagen stopp för fortsatt utdelande av ordnarna mycket p.g.a. att det politiska klimatet i Sverige vid den här tiden dominerades av grupper till vänster på den politiska skalan vilket gjorde att allt som kunde tolkas som orättvisor angreps. Jag anser det dock inte som en orättvisa att belöna och utmärka personer som i krig och fred gjort viktiga saker för sitt land. Det svenska ordensväsendet är en historisk och kulturbärande institution som påminner oss om vår svunna ärorika historia.
Rent praktiskt är förtjänstordnar också bra. Till en ringa kostnad för skattebetalarna kan de som gjort en värdefull insats för nationen ges en värdefull och prestigefylld belöning. Att tilldelas en order är ett erkännande och en klapp på axeln. Dessutom så möts utan ett ordensväsende misstänksamhet i internationella sammanhang. I andra länder är det naturligt att man dekorerar tjänstemän med ordnar för goda insatser för det egna landet. Men de svenska representanterna kommer utan nationella utmärkelser eller ordnar vid t.ex. banketter och mottagningar. Detta tolkas lätt som att Sverige skickar mindre kvalificerad personal, ett missförstånd som är lätt att lösa.
Ordensväsendet är ett mycket lyckat belöningssystem, folk blir väldigt glada och det kostar staten nästan ingenting. Vi måste, liksom resten av världen, kunna visa våra egna medborgare uppskattning genom att ge dem möjlighet att få en kunglig orden!
Låt oss sätta stopp för vänsterns kulturmord! Låt oss återinföra de kungliga förtjänstordnarna!
