Fackföreningars exklusiva rättigheter
Fackföreningarna åtnjuter idag en särställning i svensk lagstiftning, genom medbestämmandelagen (MBL) och lagen om anställningsskydd (LAS). CUF har sedan tidigare tagit som sin åsikt att LAS bör avskaffas. Vi har också ett beslut som luddigt beskriver hur facken blivit alltför mäktiga. Att LO är ganska hoptvinnat med det Socialdemokratiska partiet gör ju knappast saken bättre.
På 1920-talet då fackföreningsrörelsen kom igång ordentligt var den utan tvekan en behövd och efterfrågad del i svensk arbetsmarknad som behövdes för att hindra att arbetstagare exploaterades av arbetsgivare och för att trygga arbetstagarnas position i arbetsmarknaden. Idag är maktförhållandet nästan det motsatta. Fackföreningar utövar en oförsvarbar makt över arbetsgivare och företag. Skräckexemplet är förstås salladsbaren Wild'n Fresh i Göteborg där Hotell- och restaurangfacket nyttjade åtgärder jämförbara vid maffiametoder för att nå sitt mål att förmå den unga företagerskan att teckna ett kollektivavtal som de anställda inte ville ha; oskyldiga företag sattes i blockad och facket smutskastade den unga tjejen. Historien är säkert bekant för de flesta av oss.
Det finns inneboende problem med en fackföreningsrörelse som har lagstiftade rättigheter som jag som liberal inte kan acceptera. Dels handlar det om det skall vara frivilligt att teckna ett avtal, dels handlar det om det privata ägandet. Om jag startar ett företag så måste jag själv få bestämma vem jag vill anställa, vem jag vill avskeda och vilken lön jag vill betala. Om arbetstagarna inte är nöjda med villkoren står det dem självklart fritt att söka sig ett annat arbete, detta kallas fri konkurrens.
Strejkrätten är en absurd rätt. Självklart måste en arbetsgivare få avskeda en arbetstagare som inte gör sitt jobb. Därför bör fackföreningarnas lagliga rätt att strejka tas bort. Istället bör fackföreningarna åtnjuta samma fri- och rättigheter som övriga ideella föreningar. Om de vill strejka står det dem fritt, men då riskerar de också att förlora sina jobb. Om arbetstagare går samman och vägrar utföra ett arbete för en viss lönenivå måste självklart arbetsgivaren höja lönerna för att få det arbete han vill ha gjort, gjort. Dessutom är det självklart så att för att företaget skall gå med vinst måste folk köpa dess produkter eller tjänster. Om företaget betalar alltför låga löner till arbetstagarna kommer dessa inte ha råd att göra detta och företaget kommer inte att gå med vinst. Detta kallas marknadsekonomi.
