Det monarkiska styrelseskickets överlägsenhet
Monarki är ett styrelseskick där posten som statschef tillsätts genom arv i motsats till republik där posten tillsätts genom val. I en konstitutionell monarki, vilken denna uppsats kommer att behandla, regleras regentens uppgifter och maktbefogenheter av konstitutionen, grundlagen. De flesta av dagens konstitutionella monarkier ligger i Västeuropa. Nya länder tenderar i stor utsträckning att bli republiker.
I olika länder tillämpas olika typer av tronföljd. Agnatisk tronföljd, i t.ex. Japan, innebär att tronen ärvs på svärdssidan, d.v.s. att äldste sonen ärver tronen. Om söner saknas ärvs tronen av närmste manlige släkting. Viss kognatisk tronföljd, i t.ex. Storbritannien, innebär att äldste sonen ärver tronen i första hand, men om söner saknas ärvs tronen av äldsta dottern. Full kognatisk tronföljd, i t.ex. Sverige, innebär att tronen ärvs av äldsta barnet, oavsett kön.
En monark kan, till skillnad från en vald president, representera hela folket oberoende av etnicitet, religion eller politisk tillhörighet etc. Det säger sig självt att en president endast kan representera de som röstade på honom. Därmed står en monark över det dagliga politiska spelets kompromissande och käbbel. Det är ur maktdelningssynpunkt bra att de formella statsfunktionerna kan skötas av en av det snabbt skiftande opinionsläget oberoende monark. Dessa uppgifter kan t.ex. bestå i att formellt föreslå samt stadsfästa regering, formellt stadsfästa lagar, vara formell högste chef över krigsmakten, öppna riksdagen etc.
Konungen är en bra marknadsförare av Sverige vid t.ex. statsbesök och utlandsresor. Intäkter genererade av kungahuset överskrider vida dess kostnad. Konungens person är också en intressemagnet; han lockar till sig mycket nyfikna företagare och investerare som i sinom tid bidrar till den svenska statskassan. Från republikanskt håll anförs det ofta att monarkin kostar skattebetalarna mycket pengar. Dock är det ju knappast så att det vore billigare med en president; det skulle till och med tillkomma enorma kostnader för valkampanjer etc.
I och med att ämbetet som regent går i arv kan monarken representera folket och dess historia på ett sätt som en president aldrig kan göra. En statschef som väljs för några år och kan komma att röstas bort i nästa val kan aldrig stå får den stabilitet och kontinuitet som en monark kan. Konungen representerar vår historia och vårt kulturarv genom att själv vara en del av det. En värld av monarkier är en värld av levande historia. Det finns många praktiska exempel där monarkin enat och stärkt folket och folksjälen; både historiska och nutida. Gustav Vasa som befriade Sverige från den danska övermakten, Gustav II Adolf under vars regering Sverige stod på toppen av sin makt och ära, Drottning Kristina som stärkte bildningen i landet, Gustav III som fick kulturen och vetenskapen att blomma upp och sist men inte minst vår egen Konung Carl XVI Gustaf som var ett stort stöd för de många familjer som förlorade nära och kära i flodvågskatastrofen i Sydostasien. I Spanien var det i praktiken konung Juan Carlos som införde demokratin.
Monarkin är främst en traditionsenlig institution. Enligt hävd ärvs tronen på svärdssidan, den manliga sidan. Att den, som i Sverige, ärvs även på spinnsidan medför onekligen vissa komplikationer med dynastier etc. Därför är viss kognatisk tronföljd, så som den beskrevs i inledningen, att föredra.
Enligt en nyligen publicerad SIFO-undersökning stöder ca 80% av det svenska folket monarkin, vilket visar att den är legitim. En annan brittisk studie visar att Sverige är världens mest demokratiska land. Detta torde bevisa att ett land inte blir mindre demokratiskt med ett monarkiskt styrelseskick, utan snarare tvärt om. Om man jämför Västeuropas konstitutionella monarkier med t.ex. republikernas republik USA torde väl detta visa att ett republikanskt statsskick knappast är en garant för ett demokratiskt fungerande system. Monarki i ett land tyder på en stabil och fredlig historisk övergång till demokrati. När det gäller kompetensen är det ju faktiskt så att en monark är fostrad sedan barnsben för att bli statschef.
Sammanfattningsvis är alltså ett monarkiskt styrelseskick, där ämbetet som statschef går i arv, att föredra framför ett republikanskt styrelseskick, där statschefen väljs, ur både ett demokratiskt, ekonomiskt och ur ett historiskt perspektiv. Slutligen kan anföras att den konstitutionella monarkin, precis som alla andra statliga institutioner, bygger på folksuveränitetsprincipen och bara kan existera så länge den har folkets stöd.
En vald statschef är statschef i följd av konstitutionen och i en republik bör konstitutionen slå fast att statschefen företräder nationen inåt och utåt. Att proceduren med val skulle innebära att den valde enbart företräder sina väljare är ingen korrekt uppfattning.
Det kan med samma grund sägas att det är dåligt med en statschef som inte kan omväljas vid bestämda tidpunkter. För övrigt är det ju mycket vanligt att statschefernas mandatperioder begränsas. Och det är bra, enligt min uppfattning.
Statschefen är ingen kommersiell figur och skall inte bedömas ur sitt 'marknadsvärde'. Det är ett genant argument att imponerade företagare kan investera i Sverige just för att de hälsat på kungen.
Historieskrivningen kan ju diskuteras. Ganska ofta kan vi finna att våra monarker drivit Sverige i fördärvet.
En opinionsundersökning gör inte en monarki laglig. Den kan endast bli laglig genom att medborgarna i val röstar för ett sådant statsskick och det har aldrig hänt i Sverige.
För övrigt är Sverige inte en konstitutionell monarki. Som du skriver i inledningen är en konstitutionell monarki en monarki där kungens uppgifter som statschef är fastlagda i grundlag. I Sverige finns inga sådana uppgifter fastlagda, annat än marginella, inte ens riksdagens högtidliga öppnande tillkommer statschefen enligt grundlagen.
